Over 48 hours and I just don’t want it to end. I am talking about my experience with Dragon Age Origins, a Bioware game set in a fantasy world with elves, dwarves and humans. It starts in one of six possible ways depending on your choice of origin. My adventure started in Orzammar as a casteless dwarf rogue called Gloin. After the first few hours I wasn’t caught by its beauty but the game really grows on you the more you play.
The choice of playing as a rogue was rather easy as I didn’t want to play as a warrior as I usually do that and they’re pretty much straight forward usually. Run into a bunch of enemies, swing your sword and make all attack you as the rest of the team attacks them on a distance.
You play with three other members in your group and you can most of the time choose freely from the members you have gathered. I’m currently playing with two rogues, one warrior and one mage focused on healing but before that I had two mages and only one rogue. Then the warrior upholds the enemies while the rogue sneaking around dealing poisonous damage. One of the two mages focus on keeping the group alive and the other makes as much damage as possible and helping with other things such as freezing the enemies to keep them from attacking.
So far it’s the best game of last year, it’s that good. So now I’m going to go back to the television and play some more Dragon Age Origins, I’m thinking of finish it only to play another round with another character.
I’m thinking of making this blog to a bilingual blog posting both in Swedish and English as I need to keep both languages fresh.
Jag har börjat spela Pure idag till Xbox 360n, ett ATV-spel utvecklat av BlackRock Studio som idag bundlas ihop med Lego Batman till nya 360s. Pure fick bra betyg (mellan 80-85 på metacritics) när det släpptes men sålde inte i några miljonupplagor vad jag vet.
Jag har spenderat någon timme i spelet nu, det börjar med att man får välja karaktär för att sedan bygga ihop sin ATV vilken består utav ett femtontal delar att välja ut. Man får sedan uppgradera den eller så kan man välja att bygga nya för att ha specialiserade ATVs till de olika eventen.
Spelet är uppbyggt kring ett antal cuper som man tävlar i, vardera innehåller fyra event eller fler. Banorna är utspridda i ett antal länder och det finns tre olika typer av event, race, sprint eller freestyle.
Spelet känns som ett SSX på ATVs vilket är ett gott betyg, några av tricken man utför är väldigt galna och smått omöjliga på riktigt samt att banorna innehåller en del riktigt stora hopp och fall. Presentationen är väldigt snygg, inte överdrivet amerikansk eller fylld med reklam utan stilrent med videos över banorna i bakgrunden.
Pure känns som ett bra spel, har redan stött på lite problem med att vinna vissa tävlingar men det ger sig när man kör om ett par gånger hoppas jag och det är ju bra att spelet bjuder på lite utmaning.
Annars på ATV-marknaden så finns det inte så många konkurrenter. I början av februari så släpps MX vs ATV Reflex, utvecklat utav Rainbow Studios som innan har gjort ett par liknande spel med ATVer och som för många år sedan släppte Motocross Madness 1 och 2 till PC.
Igår insåg jag att om tio år så är jag 34, då hoppas jag att jag har ett jobb jag tycker om och trivs med och att jag även har sett åtminstone en del av det jag vill se i världen. Kände att med takten åren går nu för tiden så är det inte så långt kvar till dess så det är kanske dags att börja planera sin Jordenrunt-resa med alla stopp och aktiviteter. På listan som ändras konstant finns åtminstone ett fast stopp nämligen Machu Picchu och Inkaleden i Peru. Sen finns det fler ställen jag vill se förstås, att vandra i Himalaya hade varit en upplevelse och likaså se pyramiderna i Egypten bland annat.
Såg på Eurosport att Dakarrallyt har börjat nu. Dock så kör de i Sydamerika i år istället för de vanliga Lissabon-Dakar, d.v.s. genom Spanien och ner genom östra Afrika. Tydligen enligt wikipedia så har de ändrad världsdel p.g.a. oroligheter i Mauretanien där de vanligtvis brukar köra. Hur som helst så tycker jag att det är rätt så kul att kolla på rallysport och det är synd att Codemasters har förstört Colin McRae serien genom att amerikanisera det hela med massa reklam för energidryck och tryckt in andra event som inte har med det vanliga Europeiska skogsrallyt att göra. Det var bättre förr i det avseendet och jag vet inte riktigt var jag ska vända blicken för att hitta ett rallyspel i min smak, de växer inte direkt på träd nuförtiden. De närmsta jag har kommit de senaste åren är Motorstorm till Playstation 3 som var dammigt, skitigt och inte proppat med sponsorreklam.
Annars var jag och såg ett till en början blekt Linköping HC spela mot Timrå i lördags tillsammans med Lisa och hela hennes familj. Jag började med att påpeka att Timrå såg bleka ut för kvällen när de gick på isen i vit/röda matchställ bara för att efter en minut av matchen spelad stå 0-1 till Timrå. Där fick jag för det men matchen slutade 4-3 till Linköping.
På schemat idag står att besöka banken och byta till det lokala kontoret istället för kontoret i Göteborg där jag inte har bott på två och ett halvt år. Dessutom så ska jag byta en defekt julklapp ihop om att det är möjligt, jag fick en pannlampa som inte ville fungera. Fick även Weeds säsong 2 i julklapp som jag har som frukost underhållning och gillar det.
Då har det gått o blivit 2010, ett nytt decennium är påbörjat och ett annat är avslutat. 00-talet bjöd på mycket skoj, det påbörjades som nybliven Göteborgare och avslutades i Linköping efter en avstickare till Skellefteå.
Själva nyårsfirandet skedde på Hasseludden Yusaragi i Stockholm dit jag och Lisa for för en stressfri och rogivande ”nyårshelg”. Det blev 8 rätters middag, 50 minuters massagebehandling och en hel del frukt och bad. Jag kan rekommendera folk att åka till Hasseludden Yusaragi om det önskas ro eller om ni är ett kompisgäng som vill hitta på något annorlunda men om ni åker ett gäng så se till att hyra en av sviterna då det blir roligare så.
Några nyårslöften har jag inte avgett och tänker inte heller avge några, jag tror att de motarbetar mig om jag avger något. Istället tänkte jag sträva efter att se så mycket som möjligt under 10-talet, uppleva nya saker och ta vara på de möjligheter som jag får. Jag har bara det senaste året missat ett par chanser att få jobba med spel på ett eller annat sätt vilket så här i efterhand känns mindre lyckat då det är det jag vill göra.
År 2010 är än så länge året då jag förhoppningsvis genomför Fjällräven Classic, det är 218 dagar kvar idag den första januari. Jag hoppas även på att se lite mer utav världen i år, var ”fast” i Sverige hela förra året men jag fundera på att åka till Skottland och vandra ett par dagar när Lisa är där och ser Westlife men ska först hitta någon att åka med.
Min satsning på att uppdatera bloggen med hur många steg jag har gått avtog efter att jag fick en ny ryggsäck i julklapp. ”Problemet” med ryggsäcken är att om jag har stegräknaren fäst i midjan så får jag himla ont när jag går så jag lade ner hela projektet med att räkna hur många steg jag tar innan jag går Fjällräven Classic. Dock så överväger fördelarna med ryggsäcken så jag kommer inte lämna den hemma. Det är förövrigt en Fjällräven Kajka 75 liter som är väldigt skön att bära på ryggen. Jag har fyllt den med en del böcker och lite kläder för stunden för att vänja mig med att bära runt på den då jag ska ha den där i 11 mil och säkert fyra dagar i sträck. Folk tycker säkert jag är dum som går och bär på en massa ”skrot” men jag vill inte komma oförberedd upp till Nikkaluokta i augusti.
På spelfronten så har jag återfått spelglädjen efter en svacka i november och är nu i full gång med Dragon Age Origins och Torchlight. Såg även till att klara av Red Faction Guerrilla tidigare i december så jag slipper ha det i bakhuvudet varje gång jag köper ett nytt spel. Nu blir det förhoppningsvis bara Dragon Age tills Mass Effect 2 kommer om 28 dagar då jag tänkte inhandla det.
Det var nog allt för idag tror jag, önskar er all lycka på det nya året och det nya decenniet, själv tänkte jag ta det till vara och se till att jag gör det jag vill göra i början på 20-talet.
Då har det gått o blivit 2010, ett nytt decennium är påbörjat och ett annat är avslutat. 00-talet bjöd på mycket skoj, det påbörjades som nybliven Göteborgare och avslutades i Linköping efter en avstickare till Skellefteå.
Själva nyårsfirandet skedde på Hasseludden Yusaragi i Stockholm dit jag och Lisa for för en stressfri och rogivande ”nyårshelg”. Det blev 8 rätters middag, 50 minuters massagebehandling och en hel del frukt och bad. Jag kan rekommendera folk att åka till Hasseludden Yusaragi om det önskas ro eller om ni är ett kompisgäng som vill hitta på något annorlunda men om ni åker ett gäng så se till att hyra en av sviterna då det blir roligare så.
Några nyårslöften har jag inte avgett och tänker inte heller avge några, jag tror att de motarbetar mig om jag avger något. Istället tänkte jag sträva efter att se så mycket som möjligt under 10-talet, uppleva nya saker och ta vara på de möjligheter som jag får. Jag har bara det senaste året missat ett par chanser att få jobba med spel på ett eller annat sätt vilket så här i efterhand känns mindre lyckat då det är det jag vill göra.
År 2010 är än så länge året då jag förhoppningsvis genomför Fjällräven Classic, det är 218 dagar kvar idag den första januari. Jag hoppas även på att se lite mer utav världen i år, var ”fast” i Sverige hela förra året men jag fundera på att åka till Skottland och vandra ett par dagar när Lisa är där och ser Westlife men ska först hitta någon att åka med.
Min satsning på att uppdatera bloggen med hur många steg jag har gått avtog efter att jag fick en ny ryggsäck i julklapp. ”Problemet” med ryggsäcken är att om jag har stegräknaren fäst i midjan så får jag himla ont när jag går så jag lade ner hela projektet med att räkna hur många steg jag tar innan jag går Fjällräven Classic. Dock så överväger fördelarna med ryggsäcken så jag kommer inte lämna den hemma. Det är förövrigt en Fjällräven Kajka 75 liter som är väldigt skön att bära på ryggen. Jag har fyllt den med en del böcker och lite kläder för stunden för att vänja mig med att bära runt på den då jag ska ha den där i 11 mil och säkert fyra dagar i sträck. Folk tycker säkert jag är dum som går och bär på en massa ”skrot” men jag vill inte komma oförberedd upp till Nikkaluokta i augusti.
På spelfronten så har jag återfått spelglädjen efter en svacka i november och är nu i full gång med Dragon Age Origins och Torchlight. Såg även till att klara av Red Faction Guerrilla tidigare i december så jag slipper ha det i bakhuvudet varje gång jag köper ett nytt spel. Nu blir det förhoppningsvis bara Dragon Age tills Mass Effect 2 kommer om 28 dagar då jag tänkte inhandla det.
Det var nog allt för idag tror jag, önskar er all lycka på det nya året och det nya decenniet, själv tänkte jag ta det till vara och se till att jag gör det jag vill göra i början på 20-talet.
Nu är jag och en till person registrerade för Fjällräven Classic nästa år. Vi kommer att starta den 7 augusti klockan 16.00 om jag minns rätt. Tyvärr var alla morgontider slut så det var antingen kl 16.00 på lördagen eller kl 12.00 på söndagen och då tänkte jag att startar vi på lördag eftermiddag så hinner vi kanske nå första checkpointen innan natten. Om inte annat så kan man kanske omboka starttid senare om det finns folk som vill byta med en.
Eftersom jag har ändrat inriktning på den här bloggen så tänkte jag dra en parallell till spelens värld då det kommer till spännande och vackra miljöer. Nu är det förstås inte alla spel som är sådana men det finns ett par stycken som jag gillar att bara röra mig runt i utan egentliga mål.
Azeroth
Azeroth är Warcrafts värld som jag föll för när jag testade World of Warcraft betan för många år sedan. Under betan spelade jag som en Dvärg paladin och nådde nivå 13 ungefär på den veckan jag spelade men jag fastnade som mest för spelet när det anordnades en räd mot Crossroads i Barrens. Redan den gången slogs jag utav variationen i miljön då vi på vägen dit han springa igenom ett snölandskap, ett låglandskap, ett träsk och sen savannen i Barrens. Senare när jag väl började betala Blizzard för att få se resten av Azeroth så var jag fast. Jag har spenderat åtskilliga timmar där med att bara utforska världen, tagit mig till områden där jag egentligen inte bör vara på grund utav min nivå men som jag ändå har utforskat. Men det spelet är något speciellt, att utforska de tropiska miljöerna i Stranglethorn Vale eller de barrskogsbeklädda områdena i norr var väldigt spännande och roligt framförallt. Det var delad glädje och tillika saknad när jag hörde att de ska göra om hela Azeroth till den kommande expansionen; glädje då de ska bli kul att utforska områdena igen fast i ny tappning och saknad då jag inte kommer att kunna besöka den gamla versionen igen. Av de två tidigare expansionerna så har jag bara testat den första, Burning Crusade som var lite för annorlunda för min smak. Wrath of the Lich King har jag inte testat på men den tror jag passar mig bättre dock.
Albion
Jag har haft nöjet att besöka Albion i ett spel och blivit hypad över Albion en annan gång. Första gången var inför Fable eller Project Ego som det hette i sin början. Jag läste mycket om spelet och längtade ju efter den öppna världen som jag skulle få utforska. Så blev det inte i slutändan då spelet blev relativt instängt och jag sket i att köpa det spelet. Förra året så släpptes den andra delen i Fable serien och jag köpte spelet vid release. Det visade sig att Albion är en vacker värld som även fast den är uppdelad i sektioner ändå är levande och mysig att röra sig omkring i. Speciellt så här på hösten då det regnar utanför fönstret så är det mysigt att utforska de lummiga skogarna i Peter Molyneux värld.
Det var två spel vars världar jag kan besöka och utforska utan att ha några egna krav på mig men självfallet finns det fler spel med härliga världar. Har ni något eller några spel som ni trivs med att spela utan att egentligen göra något, där ni bara kan vara och ha det mysigt?
Mellan två världar
Eftersom jag har ändrat inriktning på den här bloggen så tänkte jag dra en parallell till spelens värld då det kommer till spännande och vackra miljöer. Nu är det förstås inte alla spel som är sådana men det finns ett par stycken som jag gillar att bara röra mig runt i utan egentliga mål.
Azeroth
Azeroth är Warcrafts värld som jag föll för när jag testade World of Warcraft betan för många år sedan. Under betan spelade jag som en Dvärg paladin och nådde nivå 13 ungefär på den veckan jag spelade men jag fastnade som mest för spelet när det anordnades en räd mot Crossroads i Barrens. Redan den gången slogs jag utav variationen i miljön då vi på vägen dit han springa igenom ett snölandskap, ett låglandskap, ett träsk och sen savannen i Barrens. Senare när jag väl började betala Blizzard för att få se resten av Azeroth så var jag fast. Jag har spenderat åtskilliga timmar där med att bara utforska världen, tagit mig till områden där jag egentligen inte bör vara på grund utav min nivå men som jag ändå har utforskat. Men det spelet är något speciellt, att utforska de tropiska miljöerna i Stranglethorn Vale eller de barrskogsbeklädda områdena i norr var väldigt spännande och roligt framförallt. Det var delad glädje och tillika saknad när jag hörde att de ska göra om hela Azeroth till den kommande expansionen; glädje då de ska bli kul att utforska områdena igen fast i ny tappning och saknad då jag inte kommer att kunna besöka den gamla versionen igen. Av de två tidigare expansionerna så har jag bara testat den första, Burning Crusade som var lite för annorlunda för min smak. Wrath of the Lich King har jag inte testat på men den tror jag passar mig bättre dock.
Albion
Jag har haft nöjet att besöka Albion i ett spel och blivit hypad över Albion en annan gång. Första gången var inför Fable eller Project Ego som det hette i sin början. Jag läste mycket om spelet och längtade ju efter den öppna världen som jag skulle få utforska. Så blev det inte i slutändan då spelet blev relativt instängt och jag sket i att köpa det spelet. Förra året så släpptes den andra delen i Fable serien och jag köpte spelet vid release. Det visade sig att Albion är en vacker värld som även fast den är uppdelad i sektioner ändå är levande och mysig att röra sig omkring i. Speciellt så här på hösten då det regnar utanför fönstret så är det mysigt att utforska de lummiga skogarna i Peter Molyneux värld.
Det var två spel vars världar jag kan besöka och utforska utan att ha några egna krav på mig men självfallet finns det fler spel med härliga världar. Har ni något eller några spel som ni trivs med att spela utan att egentligen göra något, där ni bara kan vara och ha det mysigt?
Jag funderar på att byta inriktning på den här bloggen då jag sällan har tid att skriva om spel nu för tiden. Jag spelar fortfarande spel och drömmer fortfarande om ett jobb i spelbranschen men jag har hittat något som jag är sugen på att testa och tänkte väll använda den här bloggen för att skriva lite om det och mina förberedelser men det kan hända att det dyker upp ett och annat spelinlägg också när jag har något att skriva.
Vad jag tänkte testa är Fjällräven Classic, ett vandringsevenemang i augusti nästa år där man vandrar mellan Nikkaluokta och Abisko under ett par dagar. Sträckan är 11 mil lång och går runt Kebnekaise och upp längst Kungsleden. Jag tänkte köpa på mig två biljetter då de endast har 2000 platser varav 1000 redan är borta ungefär. Vem jag ska gå med vet jag inte än men jag har ett par att välja bland sen är det dessutom ingen brådska att bestämma mig då det är nio månader kvar ungefär.
Vad är det då som lockar med att vandra 11 mil genom den svenska naturen undrar säkert några? En av sakerna är att få pröva något nytt, jag har vandrat en del förr med mina föräldrar men då har det varit dagsutflykter i Sälenfjällen men den här gången blir det fem eller fler dagar ute i den norrländska naturen. Även att testa sina egna gränser är lockande, klarar jag av att gå så pass långt under så få dagar. Jag kommer behöva snitta över två mil om dagen om jag ska nå målet på fem dagar vilket kan bli en utmaning.
Utöver det så lockar naturupplevelsen. Av de bilder jag sett så är det väldigt fint där uppe med berg, slätter och sjöar. Det ser så himla fridfullt ut, lugnt och stilla och långt till storstädernas stress.
Den största anledningen till att jag vill göra detta är att jag inte vill vakna upp när jag är 65 och precis har gått i pension och inser då att jag det enda jag har sett av världen är ett par charterresmål samt ett par stycken dator-/tv-skärmar. Världen är, trots alla krig, en vacker plats som jag önskar att upptäcka.
Dessutom så fungerar Fjällräven Classic bra som uppvärmning inför framtida vandringar i resten av världen som till exempel Inka leden i Peru eller Himalaya bergen. Klarar jag av denna så vet jag att jag säkert kan klara av de andra också även om det blir lite tyngre. Passar även på att uppdaterar sidan med en digital stegräknare som jag fyller i hur många steg jag gått från och med idag, 9 november 2009.
8.00 imorse klev jag ut igenom ytterdörren hos mig o Lisa för att ta min morgonpromenad. Jag försöker få det till en vana att ta en promenad på morgonen för att vakna till liv och för att inte bli sittandes framför internet till lunch utan att göra något vettigt. Vi bor i närheten av ett naturreservat som heter Tinnerö Eklandskap där det går en del grusvägar och även en del vandringsleder och här brukar jag traska runt på morgonkvisten. Det är rätt trevligt och jag tänkte väll utforska området lite mer senare någon gång då jag bara håller mig på dess norra kant för att inte behöva gå allt för långt när jag ska hem igen. I Tinnerö finns det två vandringsleder, Tinneröleden samt Östgötaleden där Östgötaleden fortsätter vidare efter Tinnerö medans Tinneröleden går runt i området.
Jag var på spa i helgen med några gamla kompisar från Eskilstuna, vi hyrde en Ryokan på Hasseludden där vi hade egen pool och balkong med utsikt över Stockholms skärgård. Vi fick även en fyra rätters middag serverad på rummet som bestod av en massa japansk mat och till det beställde vi varsitt dryckespaket med öl, vin, saké samt dessertvin. En väldigt trevlig helg måste jag säga men nu är jag väldigt sugen på att fara till japan men det blir säkert av någon gång.
Jag passade på att köpa Bionic Commando i fredags då Discshop sålde det för 149 riksdaler. Svenska Grins sista spel tror jag bestämt och jag är ungefär 25-30 procent in i spelet och tycker väll såhär långt att det är ganska mediokert. Bandesignen är härlig då de har byggt nivåerna i flera plan vilket passar spelets mekanik väldigt bra men annars känns det inte som ett superspel. Något som verkligen stör mig i spelet är hur huvudpersonen Nathan aldrig kan hålla tyst. När man besegrar fiender eller tar sig någonstans så slänger han ofta ur sig någon kommentar som låter väldigt krystad och i början trodde jag att det var fienderna men efter ett tag insåg jag ju att de är ju döda så de kan ju inte säga något. Det blir lite för mycket efter ett tag tycker jag och det hade verkligen behövt tonas ner lite. Men tänkte väll spela igenom det en gång för att sedan, beroende på vad jag tycker om det i slutet, byta in det alternativt behålla det.
Jag ska upp till Stockholm imorgon igen, den här gången på utbildning i två dagar. Jag bor på samma ställa som senast men jag ska tydligen vara på ett helt annat ställe dit man endast kommer med buss. Ska leta reda på hur jag ska åka för att komma dit redan idag tänkte jag och kolla upp det hela imorgon när jag kommer till hotellet så jag slipper oroa mig på torsdag morgon när jag väll ska dit. Dock lär jag inte vara ensam att bo på hotellet som ska dit så hittar säkert någon att åka dit med men det är skönt att vara förberedd.
Jag var och kollade på hockey här om dagen, Linköping HC mot St. Louis Blues. En match som slutade med storförlust för hemmalaget och jag tror att siffrorna slutade på 0-6.
Men när jag satt där och kollade och försökte heja fram LHC så blev jag sugen på att spela ett hockeyspel hemma på teven. Jag sade det till min flickvän som tyckte att jag var allt för lättpåverkad av saker jag ser eller upplever och det kan ligga någonting i det. Jag vet av personliga erfarenheter att jag har svårt för sportspel, inte det att de är tråkiga utan att jag är bara väldigt dålig på dem. Men när man sitter och kollar på hockey live så blir man ju sugen på att spela det på teven då det ser skoj ut.
Samma sak brukar hända när jag kollar på fotboll, speciellt om det är EM eller VM då jag brukar kunna sitta och kolla på en massa udda matcher. Då brukar det resultera i att jag blir sugen på att införskaffa ett fotbollsspel och spela men jag har än så länge lyckats undanröja alla sådana frestelser och insett min egen begränsning.
Jag testade Fifa 10 för några veckor sedan och jag förstod inte ens hur man sköt ett ordentligt skott på mål, alla skott flög utanför åt antingen det ena eller det andra hållet. Jag spelade en halvlek av en match och fick förstås inte in ett mål under den korta tiden trots att jag spelade på lättaste.
Motorsport brukar även den ha samma effekt på mig. Kollar jag på rally på SVT så brukar jag bli sugen på att köra runt på små slingringa bergsvägar någonstans och hålla mig så nära väggen som möjligt för att inte åka av och störta mot en säker död. Dock är just bilspel en av mina bättre genrer så här brukar jag faktiskt göra bra ifrån mig och äger även ett par spel där jag kan tömma mitt sug efter liknande upplevelser.
Är det någon mer än jag som är lättpåverkad? Brukar ni bli sugna på spel som reflekterar över det ni upplever eller ser, hockey – hockeyspel, rally – bilspel osv.?
Jag sitter och funderar på varför jag har kvar min Nintendo Wii. Jag spelar ytterst sällan på den och jag har inget större fan av Nintendos egna titlar som utgör det större segmentet av ”bra” spel.
Idag äger jag sju titlar till Nintendo Wii; Super Mario Galaxy, The Legend of Zelda: Twilight Princess, Wii Sports, Anno: Create a New World, Deadly Creatures samt de Blob.
Av dessa sju spel så är de Blob det bästa jag har spelat på Nintendo Wii, helt ärligt alltså. Jag tyckte att det bjöd på en charm och lekfullhet som Marios galaktiska äventyr inte kunde matcha. Nintendo verkar fortfarande leva kvar i deras guldålder och ändrar således inte mycket på konceptet i sig, men ska ju till exempel fortfarande rädda en prinsessa genom att springa genom ett antal banor. Hela grejen med att man kunde springa runt planeter var lite häftig men inte så pass bra som resten av spelvärlden ville få det till.
Kollar man på Webhallens topp tio lista över förhandsbokningar på Nintendo Wii så ser den ut som följer:
New Super Mario Bros
Super Mario Galaxy 2
One Piece – Unlimited Cruise 2
Metroid – Other M
Tales of Symphonia – Dawn of the New World
Muramasa – The Demon Blade
Resident Evil – The Darkside Chronicles
Spore Hero
Silent Hill – Shattered Memories
Mario & Sonic at the Olympic Winter Games
New Super Mario Bros spelade jag på min Nintendo DS när det släpptes, det var inte jättebra. När Nintendo sen går ut o säger på E3 att den stora grejen med Wii-versionen är att man kan spela fyra stycken samtidigt så undrar man var de har varit de senaste åren. Visserligen är det ett plattformsspel men fyra spelare samtidigt är gjort sen innan. Så New Super Mario Bros lockar mig inte. Inte heller Super Mario Galaxy 2 lockar mig eftersom jag inte är överdrivet förtjust i det första spelet.
De ända titlarna som jag tycker verkar intressanta på listan är det nya Metroid: Other M samt Muramasa: The Demon Blade varav det senare har en intressant grafisk stil men är troligen inget för mig i slutändan.
Så varför har jag då min Nintendo Wii kvar kan man ju undra och jag undrar just nu det samma när jag är mitt i en flytt. Titlar som Red Steel 2 och Fragile är intressanta och sen finns det väll ett par titlar som är släppta men som jag har prioriterat bort hittills som är av intresse, till exempel Klonoa remaken och Metroid Prime Trilogy.
Det finns en sida av Nintendo Wiin som jag inte har rört ännu, nämligen deras Wiiware och allt annat i Wii shopen. Där finns det en del intressant till exempel Lost Winds som dessutom kommer att få en uppföljare, Bit Trip Beat är också av intresse och sen finns det säkert fler spel som jag bara inte kommer ihåg just nu.
Men jag har nog kvar min Nintendo Wii för att 1) ha en komplett konsolsamling och 2) något bra släpps det alltid och jag vill ju inte missa något kul och spännande. Det är nog så enkelt och jag kommer med all säkerhet att behålla den ett par år till tills Nintendo släpper en Wii2 eller vad den nu kan tänkas heta. Läste senast idag att Square Enix hade sagt att Nintendo kommer att släppa nästa Wii 2011 tror jag de var, ett rykte förvisso men ändå.
