Family Ski till Wii

Kollade precis på 2 videoklipp från Family Ski, ett skidspel till Nintendo Wii med stöd för deras Wii Fit platta. Grafiken är inget speciellt men kan samtidigt inte påstå att jag inte vill ha det. Det såg rätt så skoj ut att stå på Wii Fit plattan och luta sig för att svänga på skidorna och använda Wii-moten + nunchuckan som stavar. Måste ju dock först införskaffa en Wii och sen Wii Fit efter det så risken att Family Ski införskaffas är relativt liten skulle jag tro. Trailer och ett videoklipp kan ni hitta på level 7s hemsida

Mer demo testande

Det hjälpte inte att patcha spelet, det ville inte fungera ändå men här kommer lite tankar om DMC 4 samt lite mer om Turning point samt Frontlines, ännu ett demo jag testade igår.

Devil May Cry 4 är uppföljaren på en hyffsat hyllat serie på Playstation 2. Dåtidens coolaste karaktär Dante har fått lämna plats åt Nero, en Dante look a like, som får agera huvudkaraktär. Devil May Cry har alltid handlat om action och så även i dess fjärde del. Demot hade 2 st banor, antingen fick man spela från någonstans i 10 minuter eller så fick man spela en bossfight i nån kylig liten by.  Vad ska man säga om demot då? Spelet ser ju bra ut, något japaner inte alltid lyckas fixa när det gäller de nya konsolerna men Konami vet hur man gör snygga spel nu mera efter titlar som Lost Planet och Dead Rising. Tyvärr så glänser grafiken lite mycke kan jag tycka, speciellt på banan där man får spela i 10 minuter. En annan mindre bra sak med demot är att det är för mycke springa i demot, första 4 minutrarna spenderas med att springa runt o dräpa några få fiender och sen använda sin magiska hand för att förflytta sig över stora gap i marken, oftast mellan olika terasser på ett hus och undvika marken där det är fullt med fiender. Jag kommer personligen inte att köpa Devil May Cry 4 pga att det inte direkt passar mig, jag har spelat det första spelet och har även klarat av det men dom är lite för svåra för min smak.

Turning Point: Fall of Liberty igen då. Klarade av demot igår och måste säga att jag gillar det lite mer nu, det kommer inte gå till historien som ett av de bästa  spelen nånsin men tror det kan bli rätt intressant ändå. Gillar spelets setting, men även om det inte gör allt rätt så är det nog ett bra exempel på vad man kan göra fel i ett spel och på så vis kan man införskaffa sig spelet som undervisning för att lära av andras misstag, åtminstonde jag som pluggar till spel designer.

Laddade sen ner Frontline: Fuel of War igår oxå efter att Rille hade snackat sig varm om spelet tidigare på dagen, en taktiskt shooter typ som påminner lite om Battlefield serien med punkter att ta över och så. När jag började spela så fick man först se ett tecknat intro med en berättarröst till och de satte verkligen stämmningen på spelet, man blev nästan lite mörkrädd för att vi ska sluta som i spelet. Spelet i sig utspelar sig i en liten by med 6 st punkter att ta över. Några är datorer med hemlig information medans andra är bara är strategiska platser på kartan. AIn i spelet var dock kanske inte den bästa då dina egna gubbar sällan gjorde nått vettigt med dig utan mest sköt på de som rörde sig, vilket iofs hjälper men kanske inte alltid det man vill, så oftast så sprang man runt solo och dödade folk och tog över punkter på kartan. Tror det här spelet kan vara riktigt kul att spela på nätet, vare sig det är Xbox Live, Playstation Network eller  över internet på en PC men jag hoppas oxå på nån slags co-op spelsätt så man kan spela igenom kampanjen med sina kompisar. Jag tror att  spelet kan bli en sleeper hit, många har testat demot och många är väll lite tveksamma men jag tro att det kan bli rätt bra i slutändan så det kanske är ett köp när det väl släpps i mars, vi får se. Beror på hur mycke annat det är att göra och spela.

Undertow och Turning Point

Sitter här o väntar på att lyckas patcha upp en beta jag är med i så jag tänkte dela med mig av lite tankar om några spel demon jag spelade tidigare idag.

Det första var iofs inte ett demo utan ett helt spel, Undertow som Microsoft gav ut i kompensation för att Xbox Live inte funkade som det skulle under julhelgen. Det var inget jag led av då jag inte var hemma hos min 360 då utan var nere i Eskilstuna hos familjen. Hur som helst, Undertow, ett undervattens spel där det gäller att ta över fienders baser genom att kontrollera några punkter på banan. Spelet bygger på Unreal 3 motorn men det märks inte alls då spelet är relativt osnyggt, det är inget man höjer ögonbrynen på så att säga. Spelet i sig var lite småskoj med en rätt så simpel kontroll, man använder sig av vänster styrspak för att styra o höger för att skjuta, och ett fungerande upplägg. Det hade dock inte varit något jag skulle ha lagt ner pengar på för att spela.

Nästa spel som testades var Turning Point: Fall of Liberty, en first person shooter som utspelar sig i en alternativ dåtid skulle man kunna säga. Det är -30 tal om jag minns rätt och Churchill har dött efter nått skott som han i verkliga livet överlevde. Det var ett spel jag såg fram emot en del då det verkade vara en rätt intressant ide och story men av det jag spelade av demot så övertalade det mig inte tyvärr. Siktet var inte alls särskilt bra, man sprang över balkar utan problem med att hålla balansen eller sakta ner dock det som talar för spelet är nog bandesignen som var relativt shysst. I demot börjar man på taket och ska ta sig ner för en byggnadsställning och sedan ner för huset. När man väll kommit in i huset så brakar golv samman och man faller ner ännu en våning vilket var lite coolt sådär. Dock något som fick mig åksjuk var när jag skulle klättra upp för några kartonger eller liknande, spelet byter nämligen från första till tredje persons perspektiv när man klättrar antingen på stegar eller upp på saker och här klättrade man upp för 2 stycket nivåer. Så effekten på kameran blev att den först zoomade ut för att jag klättrade upp, sen in igen för att låta mig ta 1 steg och trycka på en knapp så jag klättrade igen o då ska ju kameran hamna bakom mig igen och när jag väll kommit upp så zoomar den in igen. Det blev ingen bra effekt direkt.

Nu har spelet patchat klart så får skriva lite om Devil May Cry 4 senare.

Kingdom under Fire: Circle of Doom

Laddade ner Kingdom under Fire: Circle of Doom demot från Xbox live idag och tänkte dela med mig av mina tankar om demot. KuF är ett hack’n’slash spel precis som Ninety-Nine Nights och N3 känns som ett bättre spel än KuF.

Tempot i ett hack’n’slash bör ju vara relativt högt men ändå ha några lugnare stunder där man springer till nästa hord av fiender eller ser till att återfå hälsa och mana. Tempot i KuF förstörs av att man först har en mätare som visar uthålligheten på din gubbe, ju mer man attackerar desto tommare blir den men då fienderna inte dör på 2 slag så blir mätaren ofta tom och man kan helt plötsligt inte attackera utan måste återfå lite uthållighet genom att vänta och detta är en sak som förstör tempot i spelet. I N3 så kan man slå hur mycke som helst men man har lite dead time mellan en del attacker men det känns mer än att man, förvisso helt korrekt, slåss tills man inte orkar mer, väntar ett tag och slår lite till.

En annan sak som förstör tempot är att när fiender dör så lämnar en del av dom föremål efter sig men man måste verkligen plocka upp dom genom att trycka på en knapp. Låter kanske inte så jobbigt men när man har 10-15 fiender runt sig så har man inte riktigt tid att springa runt och trycka för att plocka upp sakerna. Oftast slutade det med att jag dödade alla fiender för att sedan springa runt och leta efter allt dom har lämnat efter sig, svårast är pengarna att hitta och det är konstigt att pengar inte plockas upp automatiskt, pengar är ju något som används jämt och behövs så det är ju inget man inte vill ha så att säga.

Av fiendera så stötte jag på 2 sorter som var särklit irriterande, först de flygande vålnaderna. Dessa svävar runt och är rätt svåra att träffa då dom gillar att vara precis över en och gärna flyger utanför banans gränser så att man inte kan slå dom ordentligt. Själva tanken på flygande fiender är väll rätt så bra men se då till att man kan slå dom utan att behöva chansa på vilket håll jag ska slå åt. Kanske ska nämna att spelet spelas ur ett 3e persons perspektiv så man har kameran på samma nivå som karaktären och sen är det upp till dig själv att bestämma var du vill ha den.

Den andra sorten av fiende som var irriterande var nån slags köttpinne. Jepp, en köttpinne som kommer upp ur marken när man kommer tillräckligt nära. Av vad jag såg så attakerade han inte och han rörde inte på sig heller. En konstig sak är dock att han skyddar sig utan problem när jag slår han upprepade gånger men han rör inte en fena. Sen så kunde jag inte springa förbi dom när dom stog 3 st på rad utan var tvungen att döda en av dom för att komma åt pilbågskyttarna långt där ifrån som stog o besköt mig med deras pilar.

En shysst sak med spelet är att banorna är slumpgenererad, så man spelar aldrig samma bana två gånger utan dom ser alltid olika ut. Om det verkligen stämmer vet jag inte då jag bara spelade demot en gång innan jag stängde av.

Kingdom under Fire är förövrigt en spelserie som har sina rötter i den gamla xboxen med 2 st strategispel under samma namn. Körde det första spelet för länge sen och det var väldigt bra, fungerade bra med strategi med handkontroll men självfallet var det gjort för att passa handkontrolls stuket. Det är dessutom samma utvecklare bakom de gamla KuF spelen som N3, dom verkar dock ha sålt vidare namnet till några nya vilket var lite synd.

Mass Effect

Det var ett tag sedan jag skrev nått här men tänkte fylla på lite idag. Inhandlade Mass Effect för runt 2 veckor sedan och jag klarade det en vecka senare och spelet visade sig vara bland det bästa som släpptes förra året, åtminstonde av de spelen jag spelade. Mass Effect är, för dom som inte vet det, ett 3e persons action rollspel men klassas nog mest som rollspel och är utvecklat av Bioware.

Spelet handlar om Shepard som i början ska hämta en gammal artefakt på en planet men det hela blir klart mer problematiskt förstås. Shepard får man nästan formge som man vill , man får välja kön och forma ansiktet som man vill samt välja ett förnamn samt bakgrundshistoria. Mass Effect utspelar sig en bra bit in i framtiden då vi har lärt oss att resa runt i universum med hjälp av diverse fysiska lagar från en sedan länge utdöd civilisation.

Jag sade att det var förra årets bästa spel, så då kommer ju frågan om det var ett perfekt spel eller om det faktiskt fanns något dåligt med spelet. Det finns vissa saker i spelet som jag gärna hade ändrat på. En bit in i spelet så får man möjlighet att resa runt i vintergatan som man känner och kan då landa på en hel del planeter. Man kan landa på ungefär 1 planet per solsystem men de är väl nere på planeterna som problemen uppstår eller kanske inte några direkta problem men planeterna har en tendens att vara väldigt tomma. Det fungerar så här att man släpps av från sitt skepp Normandy i luften och landar på planeten sittandes i sitt fordon MAKO som man sen åker runt med men man har bara ett visst område att röra sig i. Men för att komma till de som störde mig så var planeterna helt platta med berg. Dom bestog oftast av en massa berg och sen platt mark, ibland kunde man stöta på nån byggnad som man kunde gå in i men och ibland en liten liten flock med några djur samt några ”hus” där dom bor. Men var fanns alla vattendrag och skogar? En annan sak som jag hade ändrat på är att man sällan vet när man är klar med ett uppdrag, det kommer upp lite info i ena hörnet att nu har man något nytt i journalen eller i sin codex som samlar all information om allt från politik till rasegenskaper för olika utomjordiska raser men man får sällan reda på att man är klar med uppdraget man utförde så man vet inte om det finns någon annan person på planeten som ingår i uppdraget eller om det var allt, det ända som hade behövs skulle ju ha varit en text som säger ”Quest completed” typ så vet man det då man sällan gör flera uppdrag på samma planet såvida det inte hör till storyn.

Till spelets bra punkter då, musiken i spelet var precis vad den skulle vara, inte för rockig eller framfusig utan låg i bakgrunden och spelade sina melodier. Man tänkte inte mycke på den men den skapade verkligen stämning och det hade verkligen inte funkat lika bra utan musik eller med nån som sjunger.

Man kan i Mass Effect välja om man vill spela som antingen laglydig eller olydig, god och ond är en bra referens men jag skulle nog inte klassa det som ond som i Biowares tidigare spel Star Wars Knighst of the Old Republic 1 & 2 där man fick välja onda eller goda sidan av kraften. När man konverserar i spelet så använder man ena styrspaken till att välja inriktning på konversationen vilket var ett väldigt smart system för att göra konversationerna intressanta och på så vis vet man inte alltid vad som är laglydigt och olydigt då oftast bara har ett ord att gå på. Dock ska det väll sägas att efter några timmar i spelet så har man listat ut vad som är vad då dom alltid har samma plats i konversations cirkeln vilket tyvärr är lite tråkigt för oftast så väljer man att spela som lag- eller olydig innan och så håller man sig till det men hade dom slumpat plats på konversationerna hade man fått gå på vad man själv tycker känns rätt.

Grafik brukar vara en central del i spel och i texter om spelade spel så här kommer lite om det visuella i Mass Effect. Planeterna man kan landa på har jag ju redan nämt att dom var lite tomma men dom är oxå rätt imponerande när man står på en bergstopp och blickar ut över landskapet nedanför eller kollar hur den närbeliggande planeten syns i himlavalvet och skapar väldigt fina scenarion. Grafiken på de bebodda planeterna är snäppet bättre än de tomma vilket jag skulle beror på hur mycke man ser, men grafiken är fantastisk med mycke detaljer och små saker som får en att känna att man nästan är där. Eftersom det är ett rollspel och pratar med en hel del karaktärer så är förståss även modellerna på karaktärerna viktiga och Bioware har verkligen lyckats att skapa utomjordingar som känns som att de skulle kunna existera utan att för den delen göra dom omänskliga. Låter kanske konstigt hur man kan göra utomjordningar mänskliga men dom känns helt självklara i universumet och är väldigt bra modellerade vilket är viktigt så att det ser naturtroget ut när dom rör sig och gestikulerar.

Än så länge har ju nästan allt varit positivt men spelet måste ju vara roligt att spela oxå för att man ska orka stå ut men jag kan garantera att det är skoj. Det spelas ur ett 3e persons perspektiv med kameran växelvis helt bakom, växelvis bakom ena axeln, kamerans ändras beroende på handling. Plockar du fram något av dina vapen så kommer kameran lite närmare o lägger sig bakom ena axeln och när du lägger undan ditt vapen så hamnar kameran bakom ryggen på Shepard. Blandningen mellan skjutande och rollspelande är väldigt bra avvägt tycker jag då man aldrig tröttnar på att höra konversationer mellan Shepard och andra karaktärer, möjligt att det ibland kan vara lite mycke skjutande när man mellan de story drivna uppdragen åker runt i galaxen och löser andras problem för då handlar det oftast om att skjuta sig in i en bas för att längst in kanske rädda en person för att sedan lämna honom där och springa ut igen.

Systemet för resande mellan olika galaxer och solsystem funkar väldigt bra och bygger på att man ställer in sin rutt mellan olika galaxer och trycker på A, väl i den nya galaxen så väljer man solsystem och trycker på A igen och då får man upp en karta över solsystemet med alla dess planeter. Det hela är väldigt simpelt vilket gör det lätt att navigera mellan olika ställen. När man sedan väl ska välja planet så lokaliserar man planeter på dess bana runt dess stjärna och trycker på A vilket ger dig en del information om planeten och här har Bioware verkligen lagt ner tid och arbete då alla planeter har åtminstonde några rader information förhållandena på planeten men också dess medeltemperatur, dygnslängd, gravitation och hur långt tid det tar att snurra ett varv runt dess stjärna.

Mass Effect känns väldigt genomarbetat och med dess story, som jag inte nämt men som jag hoppas alla får chans att uppleva, så blir det helt klart förra årets bästa spel och jag spelade väldigt många bra spel förra året så det är inga dåliga titlar spelet slår. Det var 1000+ ord om Mass Effect, skulle kunna skriva fler men då orkar säkert ingen läsa så jag slutar här. Enda problemet med att klara av spelet var att när jag sen skulle börja spela Eternal Sonata som jag köpte samtidigt så kändes det helt plötsligt mycke sämre än jag ville att det skulle vara.