Jag är nu klar med Mass Effect 2 för denna gången. Efter ett svalt intryck tio timmar in i spelet så växte spelet och utvecklades förbi det eviga skjutandet.
I min senaste blogg om Mass Effect 2 så klagade jag på att spelet har tagit fel väg i utvecklingen. Hur Bioware fokuserat på för mycket skjutande och för lite rollspelande. Den första punkten står sig fortfarande. Det är väldigt mycket skjuta i Mass Effect 2 och utav den senaste trailern från E3 så går den tredje delen en ännu våldsammare väg till mötes.
Däremot så utvecklades historien efter de tio första timmarna. Ungefär när jag blev ombedd att byta till disk två så blommade spelet ut tyckte jag och jag fängslades för varje ny karaktär jag rekryterade till mitt gäng och för varje nytt bakgrundsuppdrag jag genomför så får jag lite mer förtroende för att Bioware faktiskt vet vad de håller på.
När eftertexten rullar så är det med blandade känslor. Jag är glad att det är över då jag kan börja spela de andra spelen som jag har ställt undan för att faktiskt bli klar med Mass Effect 2. Jag är glad för att ha fullföljt äventyret trots en omotiverad start men det var värt det. Det som gör mig ledsen är att jag nu lämnar Shepard och hennes gäng, mitt gäng, som jag utvecklat och slåtts med. Äventyret är över för denna gång och nu får jag vänta tills en bra bit in på 2012 för att följa upp och få ett avslut på historien.
En av spelets starkaste sidor är just karaktärernas bakgrundsuppdrag tycker jag. Varje karaktär har något som berör dem. Något som tynger dem. Dessa uppdrag är frivilliga men låser upp förmågor hos karaktärerna så det är värda att göra oavsett om man är intresserad av historien eller ej. Dessa uppdrag tar plats på skiljda ställen i galaxen och går ut på diverse olika saker. I vissa ska man leta reda på en familjemedlem. I andra dödar man någon som besvärar ens karaktär.
Spelet är dessutom fyllt med karaktärer från det första spelet, en del kommer man ihåg som Liara T’Soni, andra minns man inte lika väl då man kanske utförde något uppdrag å deras vägnar eller hjälpte dem att fly från något ställe. Men det är kul att se hur ens val från det första spelet påverkar saker och ting i tvåan.
Från att ha varit ganska så besviken på vilken väg Bioware tog med Mass Effect 2 så gillar jag ändå spelet. Historien är bra, karaktärerna intressant och slutet får en att längta till den tredje delen trots att jag är tveksam. Slutbetyget blir högt, någonstans runt en åtta eller nia. Spelet är inte perfekt men det är riktigt bra.
Between Dreams and Reality 