Ett avslutat kapitel – Mass Effect 2

Jag är nu klar med Mass Effect 2 för denna gången. Efter ett svalt intryck tio timmar in i spelet så växte spelet och utvecklades förbi det eviga skjutandet.

I min senaste blogg om Mass Effect 2 så klagade jag på att spelet har tagit fel väg i utvecklingen. Hur Bioware fokuserat på för mycket skjutande och för lite rollspelande. Den första punkten står sig fortfarande. Det är väldigt mycket skjuta i Mass Effect 2 och utav den senaste trailern från E3 så går den tredje delen en ännu våldsammare väg till mötes.

Däremot så utvecklades historien efter de tio första timmarna. Ungefär när jag blev ombedd att byta till disk två så blommade spelet ut tyckte jag och jag fängslades för varje ny karaktär jag rekryterade till mitt gäng och för varje nytt bakgrundsuppdrag jag genomför så får jag lite mer förtroende för att Bioware faktiskt vet vad de håller på.

När eftertexten rullar så är det med blandade känslor. Jag är glad att det är över då jag kan börja spela de andra spelen som jag har ställt undan för att faktiskt bli klar med Mass Effect 2. Jag är glad för att ha fullföljt äventyret trots en omotiverad start men det var värt det. Det som gör mig ledsen är att jag nu lämnar Shepard och hennes gäng, mitt gäng, som jag utvecklat och slåtts med. Äventyret är över för denna gång och nu får jag vänta tills en bra bit in på 2012 för att följa upp och få ett avslut på historien.

En av spelets starkaste sidor är just karaktärernas bakgrundsuppdrag tycker jag. Varje karaktär har något som berör dem. Något som tynger dem. Dessa uppdrag är frivilliga men låser upp förmågor hos karaktärerna så det är värda att göra oavsett om man är intresserad av historien eller ej. Dessa uppdrag tar plats på skiljda ställen i galaxen och går ut på diverse olika saker. I vissa ska man leta reda på en familjemedlem. I andra dödar man någon som besvärar ens karaktär.

Spelet är dessutom fyllt med karaktärer från det första spelet, en del kommer man ihåg som Liara T’Soni, andra minns man inte lika väl då man kanske utförde något uppdrag å deras vägnar eller hjälpte dem att fly från något ställe. Men det är kul att se hur ens val från det första spelet påverkar saker och ting i tvåan.

Från att ha varit ganska så besviken på vilken väg Bioware tog med Mass Effect 2 så gillar jag ändå spelet. Historien är bra, karaktärerna intressant och slutet får en att längta till den tredje delen trots att jag är tveksam. Slutbetyget blir högt, någonstans runt en åtta eller nia. Spelet är inte perfekt men det är riktigt bra.

Mass Effect 2 och en dyster framtid

Jag har precis börjat spela Mass Effect 2 igen efter en stunds uppehåll. Det visade sig att det blev för mycket med två mastodontäventyr i rymden efter varandra så jag har där emellan spelat lite annat smått och gott men jag tror mig nu vara igång igen med Mass Effect 2. Jag har rekryterat upp den knasiga doktorn, Jack och Garrus och är nu efter den kroganska krigsherren.

Men trots mitt uppehåll så har inte Mass Effect 2 ändrats sen senast. En annan anledning till att jag lade av med spelet var att jag inte gillade vad det har blivit vilket är väldigt syn- och kännbart när man kommer direkt från det första spelet.

Det första Mass Effect är enligt mig ett riktigt bra spel med en perfekt blandning av action och äventyrande eller rollspelande. Tempot är avvägt och striderna går i ett tempo där man hinner uppfatta farorna, dela ut order till sina följeslagare och buffra det som behövs för att sedan göra saken kort med sina motståndare förhoppningsvis. När man går upp i nivå så fick man välja bland en himla massa saker att bli bättre i; vill jag ha starkare kastförmåga eller ska jag lära mig att låsa upp dörrar var ett ganska vanligt val man stod inför. I varje solsystem fanns det minst en planet man kunde landa på och utforska, resterande planeter kunde man scanna i jakt på mineraler, artefakter och liknande.

Till Mass Effect 2 gjordes det mesta om. Det har definitivt blivit mer action och de få personerna man kan prata med har alltid något med historien att göra. Varje huvuduppdrag är nu mer utav en bana i ett spel än bara ett uppdrag i det stora hela och det hela förstärks då man får upp en sammanfattning av hur det har gått under uppdraget med statistik över erfarenhetspoäng, pengar, naturtillgångar och uppgraderingar jag har plockat åt mig under ”nivån”. Fiendeantalet har ökat och de har valt att införa ammunition så att man inte kan skjuta hur mycket som helst vilket förvisso fungerar bra på de mer kraftfulla vapnen så som raketgevär och granatkastare men känns onödigt på mindre, mer alldagliga vapen som på pistoler, gevär och hagelbössor. När man går upp i nivå så får man placera ut klumpar av poäng på fyra olika förmågor och på ens egen karaktär så har man fem förmågor. Att utforska planeter har dessutom blivit allt för tråkigt då man skannar planeterna för hand och skjuter ner sonder till planeten för att samla på sig mineraler.

På det stora hela tycker jag att Mass Effect serien har gått åt fel håll och jag tror att det kommer att fortsätta utför då tredje delen i serien tydligen ska bli ännu mer actionorienterad. Jag skyller dock inte på Bioware som har utvecklat spelen utan tror att det är EA som ligger bakom det beslutet då de är utgivarna och de som betalar för delar av utvecklingen. De vill se pengar och pengar får man genom att sälja många spel. För att sälja många spel så måste spelet tilltala en stor grupp personer och därmed så fick Bioware minska på rollspelsinslagen och öka mängden action så att spelet kan ta upp kampen med alla andra generiska tredjepersonsskjutarspel. Vad vi har fått är ett Gears of War i science fiction miljö med mer story och karaktärsutveckling men jag är rädd för att trean mycket väl kan bli en riktig utmanare till Gears of War och därmed skulle jag nästan påstå att Biowares själ har gått i graven.

Dessutom så verkar Dragon Age serien ha gått samma väg till mötes av det lilla jag har spelet.